Jag fick en otrevlig start på dagen i går. Så fort jag slår upp ögonen får jag syn på en liten silverfisk. Som kryper på min gardin. 30 cm från min huvudkudde. "Vad i hela..." tänker jag med min sömniga hjärna och gör ett halvhjärtat försök att klubba ihjäl det lilla kräket. Jag har egentligen inget emot silverfiskar, bara de inte bor i min lägenhet. OCH INTE NÄRA MIN KUDDE.
Silverfisken, den kvicka lilla jäkeln, slapp förstås undan men jag fick värsta städmanin på kvällen. Bytte lakan i sängen och dammsugade varenda kvadratmillimeter i lägenheten (silverfiskar lär gilla damm). Nu är det i alla fall städat!
En timme efter att jag fick syn på silverfisken hittade jag en sovande man i min trappuppgång. Ingen aning vad han gjorde där, jag skyndade förbi och när jag kom hem på kvällen var han borta.
I dag har jag varken sett sovande män eller silverfiskar. Ett noll till mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar