När första akten var slut tänkte jag "Va? Redan paus?". Och när andra akten var slut tänkte jag "Nej! Inte kan det vara slut redan!".
Tiden gick alldeles för fort, men det brukar ju vara så när man har roligt. Vi satt på sjätte raden framför scenen så vi såg riktigt bra.
Under extranumren i slutet ställde sig alla i publiken upp och klappade i händerna, dansade och sjöng med. Abbafebern drabbade nog varenda en därinne i arenan.













